Ja, nu är det dags att ta kontroll över situationen, det kan inte fortsätta sahär! Lika trött som jag är pa Alex maste han vara pa mig vid detta laget, hehe.
Fast igar fick jag en fin insikt ocksa, pa vad det är som paverkar Alex. Grannpojken. Det slog mig som en blixt fran klar himmel när jag hade fönsterrutan öppen och jag hör tjut och skrik. Det lät precis sa som Alex later just nu... Det är inte att jag inte tycker om grannarna, vi umgas ju och dricker kaffe, men det innebär inte att jag vill träffa dem, hela tiden. Varje gang vi gar ut sa kommer dem ut, jag har liksom aldrig chans att leka ensam med barnen. Och skulle de vara ute och inte vi vara det sa kommer grannpojken och kladdar pa varan altandörr. IGar var den sa skitig att jag gick ut pch putsade den pa kvällen. Sen tog Lars barnen och badade dem, jag gick in och duschade. När vi kom ut i vardagsrummet sa var det tamigfan 5-6 handavtryck pa rutan igen. Lars tycker att jag ska visa det för grannen, men äh det är nästan lite pinsamt. Aven om man kan tycka att de kanske borde se till att han inte gör det hela tiden. Naväl, det gar väl över. Hoppas jag. Annars blir detta en väääldigt lang sommar. Allra mest med tanke pa att jag och Lars inte har vara sköna tysta avslappnande kvällar längre heller. Nej, vara barn sover vid 20-20:30, men det gör inte Grannbarnen. Sa när vara barn sover gott i sina sängar är grannarna ute pa altanen och busar med sina barn och skriker och har sig. Fram till ungefär 22 eller sa. Men som sagt, det gar över, right!