I torsdags kom mamma och pappa hit- därav brist pa uppdateringar. Ja, inget gick riktigt vad det skulle om man säger sa, hehe.

Det hela började egentligen redan pa tisdag kväll. Lars hade ju kurs och akte mandag kväl, och pa tisdagen var vi hemma hos Vilma och Jonas och busade. Helt hux flux kom Alex och bara däckade i mitt knä, smällhet. Snabbt som tusan gick vi hem, vill ju inte smitta pojkarna, och Alex madde ju inte bra. Bade han och Isabella somnade kl 7. Kl 22 började det. Alex var helt till sig, kunde inte vara stilla, satte sig upp i sängen, gnällde och hade sig. Det fortsatte hela natten och pa morgonen sag jag prickar, eller snarare blasor pa hans fötter (hade ju märkt att han lag och skrapade fötterna halva natten, nu fattade jag varför!) Jag skickade ett sms till Lars att han skulle höra av sig till mig sa fort han vaknade, och det tog inte en lang stund. Berättade om natten och prickarna, och vi kom överens om att avvakta och se. Men det blev värre, mycket värre, och snabbt, de spred sig i en faslig fart, och Alex som i vanliga fall är pigg och glad även med feber gick runt hela dagen och grät och snyftade och framför allt kliade. Kl 10 blev det outhärdligt, och Lars fick helt enkelt komma hem fran kursen. Naja, det tog 2 1/2 timme att köra, men vi lyckades somna (även om Alex stackars liten snyftade och kliade sig i sömnen). Vi hade fatt tid hos doktorn pa eftermiddagen, och Lars tog med Alex. Det blev bekräftat att han har nat som heter Höstblasor, eller Handfotmunsjukan. Han fick en ordentlig dos med smärtstillande och en antiklimedicin. Det var verkligen ett halleluja ögonblick för oss alla när de började verka, men tyvärr var det inte länge det höll i, och resten av kvällen var jag och Lars rent gratfärdga. Att se Alex vara sa frustrerad, och framför allt paniken i hans ögon när det värsta kliet satte igang, det var fruktansvärt. Att inte heller kunna göra nat för att hjälpa honom, det var nog det värsta. Tänk er själva att ha ett tiotal myggbett, som inte bara kliar, utan även svider, pa bada fötterna, händerna och i ansiktet. Ja, exakt... Jag funderade manga ganger pa att fota honom, men jag angrade mig hela tiden, för dessa dagarna är nat som jag bara vill glömma och inte ha dokumenterat.

Vi bestämde iallafall att han madde tillräckligt bra pa torsdagen för att följa med till Zürich och hämta Mommo (ch Morfar). Han har ju tjatat om det i flera dagar och det kändes sa hemskt att inte lata honom fa göra det.

Mamma och pappa kom hit tidigt pa kvällen, runt 18, och oj vad det var kul att se dem här! Vi kalasade pa raclette och Isabella hittade sin mysfamn direkt hos pappa. Och ja, det tog inte manga sekunder innan hon somnade.

Efter att Isabella somnat satte vi pa en film, My sisters keeper. Herregud säger jag bara. Tror jag hade en klump i halsen hela filmen igenom. Eller naja, den klumpen kan ocksa ha varit lite fran Alex. Stackarn hade sin värsta kväll hittills, och han var halvt hysteriskt av allt kliande. Hjälplöshet är bara förnamnet. Kl 23 slockande han, av ren utmatting.

Fredag morgon tillbringade jag och mamma och pappa i byn med barnen och gick runt lite. Lars hade drabbats av magsjuka och lag hemma i sängen. Otur är bara förnamnet pa denna helgen, hehe. Pa eftermiddagen lyckades Lars samla tillräckligt med kraft för att följa med pa en liten utflykt till Solothurn. En av de mysigaste mindre städerna jag har varit i här i detta landet.

(Gubben pa bilden var lagom packad och kom och skällde pa mig för att jag fotade honom, fniss)

Ja, och fredagen var ju inte heller vilken dag som helst, det var ju ocksa Isabellas ettarsdag! Jag kör pa den gamla klichan Shit vad tiden gar snabbt! Mina fredagskväll planer var att baka upp och förbereda för kalaset, men pa grund av Lars magsjuka blev det ändrade planer, och det blev en väldigt stressig lördagsmorgon istället.

Natten mellan fredag och lördag hände även det som inte fick hända... Isabella började sparkas och klia sig lite. Jag lag halva natten med ont i magen och angest, om även hon skulle drabbas av höstblasorna, och ja, självklart gjorde hon det. Dock mycket mycket mildare än Alex, hon har knappt haft nagra besvär alls, mer än nagra riktigt fula blasor.

Lördag eftermiddag bjöd pa födelsedagskalas!

 

Min tjusiga tarta! Den är fylld med arracksmarsankräm, ananas och persikor

Hello Kitty tartan som tja, liknar allt annat än just Hello Kitty, fniss. Men det var skitkul att göra den iallafall, chokladbottnar, fylld med vitchokladmousse och täckt med sugarpaste.

Svärmors smarriga morotskaka. Ska be henne göra en till Alex kalas med.

Kalaset var jättelyckat, dock lite langt, hehe. Verkade som att folk inte ville ga hem? Efterat at vi ostfondue och bara myste. Fram tills natten kom och Isabella kräktes. Det tar liksom inte slut sjukdomarna här. Glömde jag förresten nämna pappas ta? Han kunde knappt ga och hade jätteont sen fredagen, helt galet vilka saker som har hänt här, hehe. Isabella verkade inte vidare besvärad av kräkningarna pa natten, däremot var jag besvärad av det morgonen efter när det var MIN tur att fa magsjuka. Efter att ha kräks halva morgonen och tyckt synd om min själv andra halvan bet jag ihop, samlade energi, och vi begav oss pa utflykten. Planen var en lnch i Emmentaler vid ostfabriken, men väl framme där var det san kraftig blast att uteserveringen var stängd= ingen plats inomhus. Efter lite omplanerde och en lang bilfärd blev det nästan picknick vid Luzernsjön. Jag säger nästan eftersom vi glömde osten och drickan i bilen och hade bara med oss en limpa bröd, hahaha.

Väl hemma sa, ja gissa vad som händer da? Vi hinner, bokstavligen talat inte mer än innanför dörren förrön det säger huuuag, och Alex spyr ner hela sig, hallgolvet och mattan. Helt galet, kan man seriöst ha san otur? Dessutom hade vi planerat härlig fin middag med anka och apelsinsas, men eftersom det slog till igen pa Lars, och jag inte hade vidare aptit efter mina morgonspyor, sa fick mamma och pappa sitta ensamma och äta, medan jag tittade pa, hehe. Men sa gar det! Bade Alex och Isabella kräktes fler ganger under natten, dock verkar ingen av dem besvärade av det? Isabella sov i princip igenom allt, hehe.

Pa mandagen akte mamma och pappa hem, men vi hann med en tur pa bymarknaden (mamma köpte jättesöta honungsljus) och en tur inne i affären, det skulle ju tas med bade ost och choklad hem, saklart! Sen satte vi oss i bilen allihopa och följde mamma och pappa till flygplatsen och vinkade av dem.

Trots alla sjukdomar och tar och annat oturstrams har helgen varit jättebra. Superbra med tanke pa omständigheterna. Lite för hektiskt schema kanske, nästa gang (till jul hoppas vi!) stannar vi här i krokarna.

Efter att mamma och pappa akt hem roade jag mig i tvättstugan. Har tvättat i princip 24 timmar, först alla sängkläder som jag lät hänga i torkrummet över natten, sen alla handdukar och kläder. 13 maskiner... Helt sjukt, da tvättade jag ända i fredags.

 

Tack mamma och pappa för att ni kom hit och firade Isabellas första födelsedag med oss. Hoppas ni har haft lika bra om vi har. Älskar er!