Idag halva dagen har Alex varit gnällig, kinkig, grinig och ja allmänt irriterande. Det är sa att talamodet har gatt balansgang hela dagen, och även när Lars var hemma över lunchen hade han svart att halla talamodet i schack. Efter att jag lagt Isabella för en tupplur runt lunch sa fortsatte gnället och Alex visste knappt själv vad han ville. Sen till slut kom han pa att han ville sitta i knät. 10 sekunder senare sov han. Kokhet. Fy tusan vad jag kände mig hemsk! Sa klart att han varit gnällig hela dagen, han har ju inte matt bra stackaren. Mellan varven av hans eftermiddags sov (han har sovit fram och tillbaka hela eftermiddagen) sa tog jag tempen, som max visade den pa 39.4. Dock är han pigg och glad och emellanat märks det knappt att han är sjuk.

Isabella tyckte det var mindre kul att Alex sov, da har ju inte hon nan att leka med. Hon har blivit en riktig liten klättemus och tar sig upp i bade säng och soffa utan problem. Och saklart i Alex fatölj...

Det var sa otroligt konstigt att ha bara ett barn att ta hand om i nagra timmar. Alltsa när Alex sov. Det var sa lugnt, och tyst! Jag har manga ganger tänkt ga tillbaka i arkiven och läsa uhur det var när det var bara jag och Alex hemma pa dagarna, men jag vagar knappt för att jag är rädd för att skämmas över vad jag har skrivit. Att jag nansin klagat över Alex liksom, när det var bara jag och han? Nat som jag kan komma ihag dock, och som även Lars säger är att jag och Alex alltid var pigga och glada, hehe. Men vi sov ju alltid gott, och jag tog ALLTID tuppis med Alex mitt pa dagen, jisses vad jag saknar det! Men nej, jag ska inte klaga nu heller, vi är nog fortfarande ganska pigga och glada.

Nu ska Lars snart testa att lägga Alex medan jag sitter i standby. Eftersom han sovit sa mycket under dagen räknar vi med att han kanske inte somnar nu, sa da blir det film tillsamanns med honom pa soffan. Twilight. Jag klagar inte, fniss!