Igar var vi pa kvartsamtal, och det gick bra. Det första de sa är att Alex är ungefär som en liten pingpong boll. Ja, inget nytt där, hehe. I början hade han svart att sitta still, men det har han lärt sig nu, och han är typ överallt och ingenstans. Inget nytt där heller med andra ord. De sa att han gjort otroligt stora framsteg rent sprakligt, och det som doktorn sa för ett tag sen om logoped tyckte dem inte alls var nödvändigt. De blev ocksa imponerade av att jag och Lars faktiskt pratar engelska med varandra, och att barnen faktiskt växer upp med tre sprak.
Övrigt var det inte mycket nytt, eller saker som vi inte vet om redan om man säger sa. Han blir lätt arg och fara utbrott när saker inte funkar som han vill, och istället för att be om hjälp sa kastar han sin jacka eller vad det kan va som inte funkar. Det enda som jag tyckte var lite konstigt vad att andra halvan var nästan som en intervju där de fragade mig och Lars en massa fragor om Alex, vad han äter hemma, när vi äter, om han tittar mycket pa TV, vilken tid vi lägger honom pa kvällen, ja en väldig massa fragor. Lars förklarade sen att det är ju för att ge dem bakgrund till Alex och hantera honom pa ett bättre sätt, sa mjo, det har han kanske en poäng med.
I slutet var jag tvungen att fraga om Alex har vänner. Mest för det jag sett med Skitungarna, att fa höra om han blir behandlad sa av alla. Men nejda, Alex är verkligen en i gruppen, men han har ingen "bästis". Där sa de ocksa att de tror inte att han är mogen för en bästis riktigt ännu, han är fortfarande väldigt självcentrerad och hoppar gärna mellan olika kamrater, men hinner inte stanna länge nog hos nan för att knyta an. Pingpong bollen där ja, hehe.
I största allmänhet kändes det bra. Jag är glad att han trivs sa bra som han gör, och att jag aterigen fatt bekräftat att fröknarna är riktigt bra!

Jag vet inte vad som har flugit i Alex denna morgonen, men oh my god. Bokstavligen talat klättrar han pa väggarna, springer runt och gapar och gör diverse olika ljud. Och tjatar. Och tjatar. Ungefär sahär later det:
Alex: Ska vi ga till skolan nu?
Annika: Nej, du har ingen skola idag.
Alex: Men jag älskar skolan.
Annika: Ja, men du ska till doktorn idag.
Alex: Ah, doktorn, jag älskar doktorn. Ska vi ga nu (nu nu nu?)
Annika: Nej, vi ska vara där kl 9.
Alex: Ska vi ga till skolan nu da?
Annika:.............!!!
Alex: Mamma, mamma ho ho, mamma MAMMA.

Upprepa under ungefär en timmes tid. Jag tror att jag har hal i mina öron!

Men som sagt, doktorn kl 9, dags att fixa lite innan vi beger oss. Önska oss lycka till!

Ja, infoga frivilligt ord, idag var Skitungarna pa det igen. Jag och Isabella gick och hämtade Alex som vanligt, han var en av de första ut, sa det gick smidigt. Ungefär vid varat hörn märkte jag att nan nästan trampade mig pa hälarna och vänder mig om precis för att se en av skitungarna räcka ut tungan högt och ljudligt at Alex. Argh, jag blir fortfarande förbannad när jag tänker pa det. Det är verkligen inte OK att göra sant mot mina barn- bakom ryggen pa mig! Men denna gangen tände jag till ordentligt och sa till Ungjävleln först att han är Väldigt elak, och sen att det är väldigt elakt att bete sig pa det sättet. Oj oj oj vad han skämdes. Tror inte att de ens vet om jag faktiskt kan prata tyska, eller förstar vad dem säger, sa nu har dem iallafall nat att tänka pa. Nog för att barn är elaka mot varandra, men jag tycker ända att det ska finnas gränser, och dessa tva har gatt över min gräns flera ganger nu!

Idag är det torsdag. Ledig torsdag.

Alex: Mamma, ska vi ga till skola nu?
Annika: Nej, du är ledig idag, imorgon ska vi dit.
Alex: Men mamma, jag ÄLSKAR skolan.
Annika: Jag vet att du älskar skolan, men den är stängd idag.
Alex: Ok. Vi väntar lite.
Annika: Nej, vi väntar inte lite, vi väntar tills imorgon.
Alex: Men mamma, jag ÄLSKAR att vänta lite.
Annika: Jag vet Alex, men skolan är stängd idag.
Alex: (ç=*%(=ç*&(=ç%(ç%(ç%((%(%(=(&%(%(=ç%=(%&

Upprepa den konversationen ungefär en 10 ganger sa har ni min morgon, hehe. Ikväll är det föräldrarmöte, som Lars far ga ensam pa. Det är liksom mer logiskt att han gar dit som förstar mer än vad jag gör, eftersom vi bada inte kan ga. Det är sana här dagar som jag önskar att vi hade MIN familj nära, för det är inte direkt att vi har nan annan som kan ta hand om barnen (vill liksom inte be Svärmor köra hit i 45 minuter, stanna i kanske 45 minuter och sen köra hem igen). Lars ska ocksa prata med fröken ikväll om det är ok att Alex börjar ga torsdagar ocksa, atminstone efter lovet.

Nu är det dags att träna. Om Alex later mig ta kontroll över TV:n vill säga!

Igar var vi ju som sagt och hälsade pa Alex fröken, och det gick hur bra som helst, Alex gick rakt fram till henne och presenterade sig, och sen sprang han vidare och utforskade. Det är jättefint, och det kändes riktigt bra med fröken ocksa. Alex fick en liten present, en liten dekorerad tändsticksask med 7 smarties i den. Fröken berättade för honom att han far äta en varje söndag, och när dem är slut, da är det dags för honom att komma till henne. Det var verkligen sa gulligt! Alex kommer att vara ledig varje torsdag, de sätter alla de mindre barnen i reducerade timmar, Alex kommer ju trots allt att vara nästan 2 ar yngre än den äldsta i hans klass, hehe. Ja, det är lite annorlunda här än hemma kan man ju säga! Vi satt och gick igenom alla skolpapper igar kväll, och jag hade manga fragor till Lars. Alex kommer att fa betyg redan fran trean, sen i femman sa kommer vi att ha möte med lärarna angende om han ska ga pa gymnasiet eller inte. Ni vet, här är det "elitklasser" som gäller. Jag har, och kommer nog alltid att ha lite svart för skolsystemet här, men samtidigt maste man ju vänja sig. Lars har dessutom försäkrat mig att han inte tror att Alex kommer att bli satt i den allra lägsta klassen (typ där man blir"dömd" till att ha noll ambitioner eller karriär i livet... ungefär sa som jag ser det iallafall). Vi far se när den dagen kommer helt enkelt!

Igar eftermiddag fick jag ett telefonsamtal. Det var lite pinsamt i början innan jag kopplade vem det var, Alex fröken. I eftermiddag ska vi dit och hälsa pa, hon vill jättegärna träffa Alex eftersom infoträffen tyvörr krockade med varan semester. Och jag har en riktigt bra känsla över henne, vi haed inga problem alls med att prata med varandra (kan det vara sa att min tyska är bättre än vad jag tror) och jag tog även upp med henne om Alex egna "sprak" och att han inte pratar flytande schweizertyska (eller svenska för den delen). Hon fragade om han atminstone förstar högtyska, och det gör han ju, tillsammans med engelska, schweizertyska och svenska! Det är ju inte att han inte förstar spraken, han har bara svart att formulera det. Hennes svar pa det var att da är det ju absolut inga problem, det är ju för att lära sig som man gar till skolan! Sa skönt det kändes, och att fa en helt annan asikt än fran Alex doktor som började prata om logoped och sant...

Igar morse körde jag ett träningspass, eftersom jag inte madde sa bra mandag kväll, när jag egentligen skulle ha gjort det. Lättare sagt än gjort med tva barn som "hjälper" till, hehe. Eftersom Alex tyckte att det var superkul sa satte jag ihop ett program för honom, som han körde efterat. Klippet är ganska lang, sa jag fick korta ner det lite, hehe.

Alex kom och ville ha ett äpple (självklart precis när jag placerat min bakdel pa en stol). Skär äpplet, urkärnar det, och ger det till honom. Placerar baken pa stolen igen. 10 sekunder senare kommer han tillbaka och vill ha det skalat. I ett försök att slippa resa mig igen, säger jag till honom att det gar inte, att alla skalare är i diskmaskinen (som han hjälpte till att sätta pa precis innan jag placerade baken pa stolen första gangen).  Hoppsan mamma säger han och lämnar rummet. Phew, äntligen far jag sitta ner. 10 sekunder senare kommer Alex in igen, säger inte ett ljud utan lägger bara sitt äpple och en skalare brevid mig. Vafan! Ungen ska inte se igenom mina vita lögner för tusan! Det var bara till att snällt ställa sig upp och skala det förbannade äpplet. Ägd av en 3 1/2 aring, och det känns inte bra. Maste ocksa undra exakt vad innebörden av Hoppsan mamma var för nat. Sag han igenom min lögn sa snabbt?

Jag vet inte vad det är med Alex just nu. Det enda jag vet är att vi har fatt nog, bade jag och Lars men även Isabella, Han beter sig pa ett sant sätt att man ibland nästan blir helt chockad och stannar upp och undrar liksom hur i helvete tänkte han där egentligen? Samtidigt kan det ju inte vara kul för honom heller att det är sa mycket irritation hela tiden? Han borde ju tänka efter varför kanske. Varje morgon när jag vaknar önskar jag mig bara sa mycket talamod att jag orkar mig igenom dagen. Efter ungefär 2 timmar är dagens talamod ranson borta. Det är verkligen KONSTANT nat skit han gör. Och inte smagrejer heller, sant har jag liksom lärt mig att se undan. Men igar när han kissade Isabella i ansiktet, i ren illvilja, da gick han sa för langt att gränsen ligger flera mil bakom honom pa vad som är ok!

Det är ocksa detta som gör att jag inte har sa mycket tid att blogga. Det gar inte att ha Alex och Isabella i samma rum utan att han är pa och puttar omkull henne, örfilar henne eller rycker saker ur händerna pa henne. Kul liv just nu? Inte det minsta....