Idag är det nästan exakt 1 manad sen jag fick min "kris". Ja, jag säger kris i brist pa bättre ord eller förstaelse. Känns som igar samtidigt som det känns som att det har gatt jättelang tid. Konstigt det där. Men det blir bättre och bättre varje dag, dock känner jag ibland hur paniken kommer krypande (oftast när jag är inne i affären av nan anledning?) men jag har lärt mig att andas, och bara sta stilla en stund för att arbeta bort det.

I lördags var vi pa IKEA. Kottarna ska fa nya sängar, och vi tror att vi har hittat vinnare. Vi at även lunch där, och sen blev resten av lördagen lugn. Igar var vi hemma hos Oma och Opa pa lunch. Vi kom vid halv 12 och var hemma vid 7, haha. Langlunch kallas det nog? Denna helgen har vi än sa länge inget planerat, skönt sant det med.
Ikväll tillbringar Lars aterigen natten pa hotell, i Tyskland denna gangen. Men det gör inget. Vi börjar bli vana, he.

Vi börjar ocksa bli desperata efter ett hus. Eller nej, inte ett hus i sig, efter att flytta. Bade jag och Lars känner det som att vi kvävas här (av grannarna). Det har hänt sa jäkla mycket skit sen i somras och nu har det kommit fram saker som gör att det känns alldeles för mycket. Har funderar pa att skriva av allt som har hänt, och ja det kommer kanske en dag, när jag har tid att göra det.