Vi är precis hemkomna fran kvartsamtal, och jag säger bara herre jisses! Jag och Lars funderade pa om hon tänkte pa fel barn när hon berättade allt om Alex, men eftersom Alex var med sa maste det ju ha varit rätt barn? Det var sa positivt allt att det nästan blev pinsamt! Det enda "negativa" var att han inte gärna tar konflikter (tror det är en genetisk grej...) och att han iställer gar iväg och gör nat annat. Det förklarar sa mycket, varför det händer ibland att han kommer hem och knappt hinner innanför dörren innan han börjar braka med mig och Isabella. Vi far helt enkelt ta skiten som han inte tog i Kindergarden. Nu när man vet sa blir det ju sa mycket bättre att handskas med det! Annars var sa mycket positivt, och ingen tvekan om saken alls att han är redo att börja skolan. Underbart vi är sa stolta här hemma!