Tankar om döden

Idag kom Alex hem fran Kindergarden med tarar i ögonen, kastade sig i mina armar och sa "Mamma, jag vill inte att du ska dö". Stackars barn var helt förstört! Uppenbarligen har L berättat en massa saker för de andra barnen idag. Whyyyyy liksom? Försökte sa gott jag kan att förklara för Alex att det är verkligen inte nat som han behöver bekymra sig över, och det funkade. Sen gick han tillbaka till KG och kom hem lika förstör igen. Da har L aterigen sagt saker som gjort honom ledsen. Aterigen försökte jag svara pa hans fragor (sa gott jag kan!) och aterigen var det ok. Pa eftermiddagen kom Alex ut och L var ocksa ute, och ja det tog inte lang tid innan han kom jätteledsen igen. Han ville inte äta middag eller göra nat för att han madde sa daligt. Alltsa varför maste denna tjejen halla pa sadär? Nu ar vi äntligen lyckats prata med Alex och lugna ner honom (och förklara att om han inte äter, da dör han, haha). Men fortsätter det, da tar jag med honom till kyrkan. Finns liksom inget bättre ställe att ställa sina fragor om livet. Lars är helt emot idèen, men det struntar jag i. Och ja, slutar inte L att jävlas med Alex sa tar jag ett snacka med hennes mamma. Vissa diskussioner tycker jag att det räcker att vi har med Alex, typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin