Dagarna gar i ett, och som vanligt räcker tiden inte till. Sen kan man ocksa ha dagar som denna. Hjälp vad barnen har brakat med varandra. Ar det inte det ena sa är det det andra eller tredje, och när det är slut pa saker att braka om, da hittar dem pa nya saker istället. Att ga till affären var en enda brak och tjutfest (Isabella skriker inte, hon tjuter. Alltsa sant galet tjut sa att öronen blöder och ryggraden kröker sig. Typ.) När jag ringde till Lars och ungefär halvbölade för att jag var sa trött pa dem sa bara skrattade han. Uppenbarligen är jag väldigt duktig pa att berätta historier... Tack för den, nan annan dag.

Snart är det dags för Italien. Känner hur dagarna blir färre och färre. Kan inte med ord förklara hur mycket vi alla längtar. Känns som att aka hem. Hade inte tackat nej till att köpa hus i Italien och ha det som sommarhus. Verkligen nat att fundera pa. Inte langt efter Italien kommer mamma och pappa hit, och efter det, kommer förhoppningsvis Madde ocksa. Känns som att det blir en riktigt bra sommar detta. Naja, om bara vädret är med oss ocksa, suck. Att titta pa väderprognosen gör mig deppig!