Igar var vi pa kvartsamtal, och det gick bra. Det första de sa är att Alex är ungefär som en liten pingpong boll. Ja, inget nytt där, hehe. I början hade han svart att sitta still, men det har han lärt sig nu, och han är typ överallt och ingenstans. Inget nytt där heller med andra ord. De sa att han gjort otroligt stora framsteg rent sprakligt, och det som doktorn sa för ett tag sen om logoped tyckte dem inte alls var nödvändigt. De blev ocksa imponerade av att jag och Lars faktiskt pratar engelska med varandra, och att barnen faktiskt växer upp med tre sprak.
Övrigt var det inte mycket nytt, eller saker som vi inte vet om redan om man säger sa. Han blir lätt arg och fara utbrott när saker inte funkar som han vill, och istället för att be om hjälp sa kastar han sin jacka eller vad det kan va som inte funkar. Det enda som jag tyckte var lite konstigt vad att andra halvan var nästan som en intervju där de fragade mig och Lars en massa fragor om Alex, vad han äter hemma, när vi äter, om han tittar mycket pa TV, vilken tid vi lägger honom pa kvällen, ja en väldig massa fragor. Lars förklarade sen att det är ju för att ge dem bakgrund till Alex och hantera honom pa ett bättre sätt, sa mjo, det har han kanske en poäng med.
I slutet var jag tvungen att fraga om Alex har vänner. Mest för det jag sett med Skitungarna, att fa höra om han blir behandlad sa av alla. Men nejda, Alex är verkligen en i gruppen, men han har ingen "bästis". Där sa de ocksa att de tror inte att han är mogen för en bästis riktigt ännu, han är fortfarande väldigt självcentrerad och hoppar gärna mellan olika kamrater, men hinner inte stanna länge nog hos nan för att knyta an. Pingpong bollen där ja, hehe.
I största allmänhet kändes det bra. Jag är glad att han trivs sa bra som han gör, och att jag aterigen fatt bekräftat att fröknarna är riktigt bra!