Stor Alex

Idag har det inte varit en vanlig mandag här hemma, nej idag var Alex första dag i Kindergarten. Jag tror jag var mer nervös än vad han var, men helt utan anledning. Naja, förutom att Isabella betedde sig som ett litet monster halva morgonen (och hela dagen igar... och resten av dagen idag, tvaarstrots tjoho) sa gick det jättebra. Det var en massa barn och föräldrar utanför när vi kom fram, och vi fick ga in pa ett led och säga hej till fröken, Alex har sin egen plats i kapprummet där vi ställde av lite saker. Sen samlades vi i samlingsrummet (duh?) och fröknarna gick igenom lite namn. De presenterade kaninen Charlie som gick runt till alla barnen och nosade pa deras fötter och fragade vad dem heter, sen fick de en fjäder som de skulle släppa pa golvet, säga sitt namn och sen ge fjädern vidare till ett annat barn. Behöver jag säga att det var först pojkarna och sen flickorna, hehe. Efter det fick alla barnen en solfjäder var att ge till mamma (eller pappa) och säga hejda. Alex gjorde allt helt utomordentligt bra, och det var inga problem alls att säga hejda. Eller jo, det enda problemet var nog när jag sa hejda, att jag hämtar honom om en timme, och han ville att jag skulle hämta honom om flera timmar, hehe. Väl hemma tittade Isabella pa Mickey Mouse och jag körde ett snabbt träningspass. 5 i 11 (Alex var klar kvart över) hade jag ett litet helvete moment och sprang in duschen, hehe. alex hade haft det jättebra, och de hade sjungit, ätit och lekt. Precis som det ska vara första dagen.

Imorgon är det dags igen, men da gar han "heldag", 8:15-11:50. Sa trött som han är idag redan, undrar jag hur han kommer att vara imorgon, hehe.

Igar var en dag som jag bara vill latsas som att den inte fanns. Utan att säga alltför mycket detaljer, sa förstar jag hur en människa, som jag dessutom knappt känner, men som är pa sätt och vis del av familjen kan behandla mig pa ett sant sjukt sätt. När jag försökte starta en konversation bet hon av mig helt, verkligen pa ett sätt som visade tydligt att hon inte ville prata med mig, sen när vi sa hejda till alla sa vänder människan ryggen till sa jag star där som i princip en idiot med handen i vädret. Nej, jag är nära gränsen att ha fatt nog av att bli sa skitsnackad som jag blir av en viss person, snart är det fan min tur att säga ifran, och da blir det ordentligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin