Tidigt imorse begav sig Lars mot Irland. Avundsjuk, ja lite granna. Ok, ganska mycket. Men han kommer hem igen pa fredag, sa vi ska nog klara oss. Men jag verkligen avskyr när han är borta, för jag är sa jäkla orolig, hela tiden. Vet egentligen inte varför, men jag blir orolig jättesnabbt och mycket när det gäller sana saker. Typ hjärtat i halsgropen innan jag far sms att han har landat, och sana saker. Visst att man kan bry sig, men jag tror att jag bryr mig lite för mycket, hehe. Har ocksa börjat fundera pa hur det kommer att bli när Kottarna blir större och hittar pa saker. Herre jisses!