Italien
Att köra ner där tog cirka 9 timmar, men da satt vi fast i bilkö de sista ungefär 90 minuterna, och jag kan inte med ord beskriva min stolthet över Kottarna. De var sa snälla, underbara och talmodiga att hälften hade varit nog. Inget gnäll eller nat, de satt snällt i bilen, "babblade" med varandra, Alex sjöng emellanat, at lite mackor och kex och höll varandra i handen. Bilresan ner var verkligen sa langt över förväntan!
Väl framme runt 15 pa eftermiddagen var vi trötta, men kände att vi var tvugna att röra pa oss, sa vi tog en promenad pa omradet och undersökte. Det är egentligen en camping, men det känns sa fel att säga camping, resort passar nästan bättre. Det var olika omraden där folk campade med sina husvagnar, men det fanns även stugbyar och värsta lyxstugorna. Vi bodde i en "mindre" stuga med 2 sovrum kök och en toalett (och dusch!) sa vi hade det himla bra. Efter en promenad pa campingen begav vi oss ner till stranden. Lyckan hos Kottarna var enorm! Det var ju i princip deras första upplevelse med hav, och ja, de blev som tokiga!
Alex hittade livräddar tornet och var uppe i det kvickt!
Isabella och sanden... Hon tjöt och skrek av ren glädje, har aldrig sett henne bete sig pa det sättet tidigare. Helt underbart!
Hon saknade dessutom respekt för havoet och kröp rakt ut, hehe. Alex var lite mer försikig dock.
Andra dagen kom Grossapappi och Grossamammi (som Alex säger) och det tyckte han var jättekul. Sen flöt dagarna pa i ungefär samma stuk, gick upp ät frukost, gick förbi dem och sa godmorgon, fortsatte till stranden och var där hela morgonen, gick hem och at lunch, tog det lugnt (det är siesta mellan 13-15 sa pooler och affärer är stängt). Sen tillbringade vi eftermiddagen vid poolen, at middag, och sen kvällspromenad pa omradet. Andra kvällen gick vi pa Barndisco med Alex och han avskydde det, haha.
Sa kul tyckte Alex att barndiscot va...
Fjärde dagen bjöd pa Musikaliskt fyrverkeri pa standen. Bilden kan inte beskriva hu magnifikt det var, ord kan inte beskriva känslan. Det var utan tveken det mest storslagna fyrverkeriet jag nansin sett, ackompanjerat av italienska musik, sasom Andrea Bocelli, Eroz Ramazotti, Laura Pausini, och Le Grande Finale... Bara tanken pa det ger mig gashud. Sitta pa en filt pa stranden, kl 22:30, i Italien med Alex i famnen lyssnandes pa Vencero med Pavarotti. De sista 10-15 sekunderna var de mest storslagna fyrverkerierna, tillsammans med Pavarottis toner... Det gar bara inte att förklara. Det var sa storslaget, sa maffigt, sa vacker och rörande att tararna bara rann längs kinderna pa mig. Oslagbart.
5 dagen tillbringade vi i Venedig. Vilken stad, vilken magi! Men, allt annat än barnvagnsvänlig, hehe. Det var inte bara sa otroligt mycket folk, utan även alla broar som vi fick lyfta barnvagnen över (trappsteg, behöver jag säga mera). Men fint var det, otroligt galet vackert! Men ack sa varmt, jisses vad vi svettades, hehe.
Markusplatsen
Rialtobron
Vi fick verkligen smak pa det med att upptäcka städer efter Venedig, men sa ocksa, att ska man göra nat sant, med barn, sa ska det vara nangang maj eller oktober. För slutet pa juni är det alldeles pa tok för varmt!
Alex pastod att han fick ont i ögonen av poolen, sa vi köpte ett par simglasögon till honom. Sen att han snarare hade dem i pannan när han var i poolen, ja det latsas vi inte om, hehe.
Sista kvällen tillbringade vi pa en lekplats som Kottarna älskade, inträdet var 5:50 Euro, och värt varenda cent.
Mindre kul var det när Isabella snabbt som tusan klättrade upp pa en stor rutschbana (jag är urkass pa att mäta avstand och längd, men hade tippat pa en sisadär 3-4 meter hög?). Väl uppe stod hon och ungefär balanserade pa kanten och vinkade med handen att vi skulle ta henne i handen och hjälpa henne ner... Visst, vuxna var inte tillatna pa den! Sa vi skickade upp Alex, snabbt var han uppe, tog Isabella i handen och drog ner henne för rutschbanan. Skräckblandad förtjusning fick en helt ny innerbörd efter hennes ansiktsuttryck, men oj vad vi skrattade.
Hemresan gick minst lika bra som att köra dit, förutom att Isabella, efter ca 4 timmar, pa motorvägen utanför Milano gjorde värsta kaskadspyan. Vi fick köra av motorvägen, byta klder, fixa bilbarnstol (sa gott det gick). Det var inte mycket mer fel med henne efter det, men imorse vaknade hon och har matt jättedaligt hela dagen, med feber, hosta, snuva och jättehängig, stackars liten. Semester i all ära, men ack vad det är skönt att vara hemma!
(För fler bilder, klicka här sa kommer du till Facebook albumet... Tror nog att det ska vara tillgängligt för alla, även utan en Facebook profil)
