Idag akte vi och vandrade i Alperna, at picknick, busade, lekte och njöt av den storslagna naturen. Alex älskade det, och vi njöt varenda sekund. Och somliga av oss (gissa vem) brände oss otroligt i ansiktet och ser urtöntig ut. Atminstone hade de 3 andra medlemmarna i denna familjen vett att smörja sig med solkräm!

För att komma upp pa berget där vi vandrade var vi tvungen att aka linbana. Jag skojar inte när jag säger att det är nagot av det värsta jag varit med om i hela mitt liv, fy fan! Högskräck som jag har vill man inte dingla nagra hundra meter upp i luften i en pytteliten typ korg. Urg, vill inte ens tänka tillbaka pa det!

Väl uppe at vi lite picknick och spanade in vart vi ville vandra. Isabella drack sitt älskade te (lol) och vi satte oss pa en bänk och at.

 

Bilder gör det verkligen inte rättvisa, det är majestätiskt där uppe. Sen hörde man hela tiden ett dovt brusande fran forsen som gick ner i sjön, tillsammans med det (vädligt montona ljudet) av kobjällror. Underbart!

 

Medan vi byggde upp lite energi med en kaffe pa restaurangen fick Alex busa av sig ordentligt pa lekplatsen.

 

Helt underbart!

Alex- mitt i ett sprang!

Det enda molnet pa himlen var det faktum att vi var tvugna att ta en lift ner ocksa... Urg!

Nu är det snart dags att nanna, klockan är snart midnatt. I- lands problem när kottarna sover sa gott pa nätterna att man själv är vaken halv natten, hehe. Men först vill jag tacka för era tankar och asikter i förra inlägget... Men samtidigt paminna om att det är skillnad, och en stor sadan pa Sverige och Schweiz. Att sätta Alex pa dagis, om sa bara för nagra timmar, det gör man helt enkelt inte här. Dagis kostar pengar, och inte lite heller. Att ha Alex pa dagis här hade kostar runt 15.000 kronor, i manaden. Och att bara ha honom nagra timmar i veckan, det gör man inte. Da hade jag fatt ge honom till en dagmamma, och helt ärligt förstar jag inte poängen med att ha Alex hos dagmamma medan jag är hemma med Isabella... Understimulerad är han verkligen inte, av den enkla anledningen att det inte är sa manga som har sina barn pa dagis, och han har manga barn här runt omkring att leka med. Som sagt, dagis i all ära, men här är det annorlunda. Men till hösten börjar lekis (vi fick inbjudan och beskedet att det fanns plats för ett tag sen) och det ska bli jättekul! Han börjar mitten av augusti, och sen far vi se hur det gar. Men jag är fullt säker pa att han kommer att älska det!