Ja, jag kom faktiskt inte pa en passande rubrik. Var ska jag börja nanstans? Har ju redan berättat om natten, sa den behöver jag inte nämna igen. 1 timmes sömn. Sen besök och kaffefika. Hade tagit tempen pa Isabella som visade 36.4, tyckte det var helskumt. Därav ocksa som jag inte avbokade fikat, eftersom termometern inte visade nat. Men när Wilma var här sa även hon att Isabella maste ju ha feber, man verkligen sag det pa henne. Efter att de gatt hem kollade jag igen. 38.4. Jag visste det! Hon var sa hängig och gnällig, och jag led verkligen med henne. Alex har hyperspeedad efter att haft kompis här, och emellanat sa kändes det som att jag skulle vara tvungen att nästan smälla till honom för att fa honom lugn. Sa illa var det. Men absolut inte under nagra omständigheter whatsoever skulle jag nansin fa för mig att sla mina barn. ALDRIG. NEVER. Hursomhaver, efter middagen (kan knappt kalla det middag dock, fick knappt i mig nat) sa fick jag den otroligt dumma ideèn för mig att vi skulle bada. Kaoset startade redan när jag tog av Isabella och det visade sig att hon skitit igenom ungfär allt. Fick skit upp pa armarna och kläder och pa skötbord. Hittade ocksa en blöja fran Alex när han tagit av sig, bajs i den med, sa imorgon när det är ljust ute far jag leta bajsfläckar och torka. Suck.
Isabella somnade iallafall i badet och blev rent hysterisk när jag tog upp henne, skakade i feberfrossa och blev mer och mer hysterisk. Jag började känna mig smatt hysterisk jag med. Fick pa henne pyjamas, kollade tempen, nu var det nära 39 grader sa jag gav henne flytande alvedon. Hade varken tid att ta pa kläder pa mig eller Alex, sa vi tog täcke och satte oss nakna i fatöljen, där Isabella somnade igen. Och Alex kissade. Pa mig.

När Lars kom hem satt vi i Alex säng, jag och Alex nakna och Isabella halvfebrig. Jag sag ut som en tvättbjörn med torkad mascara ner pa kinderna och berättade snällt att jag maste nog duscha för att jag var nerkissad. Lars sa inte manga ord, utan tog bara barnen. Han maste ha förstatt kaoset ganska snabbt med bajshanddukar pa golvet och ja, sa ligger det till.

Nu sover barnen. För tillfället. Lars nattade Alex och sa att han börjar fa feber han med (vilket jag sett mot slutet av kvällen, ögonen är rosa, rinniga och glansiga). Om jag gar och lägger mig nu sa kanske jag orkar upp i morgon? För jag räknar inte med nan sömn inatt heller. Välkommen till livet som smabarnförälder!
(Och jag älskar det. Oavsett nerbajsad, nerpissad, sömnbrist och allt annat, sa hade jag inte velat ha det annorlunda. Detta är livet. Detta är vad jag lever för. Min man och mina barn.)