För idag är det fredag!
Lars har jobbat ganska mycket denna veckan sa han siktar pa att komma hem ganska tidigt, jippipe. Jag och Alex har en promenad till posten att göra, längtar faktiskt, för det är sa härligt väder, känns nästan som var.
Annars flyter det pa, snabbt men riktigt jobbigt. Det börjar kännas i hela kroppen att det börjar närma sig och att man ligger inne pa sluttampen nu. Oj vad jag längtar efter de första härliga veckorna av graviditeten, innan allt "skit" kommer. Fram till v 20 är ju illamaende och trötthet i princip det enda jag har känt av. Sen v 25-35 har varit, ja i princip rent fruktansvärda, sa nu hoppas vi snart pa vändning! Foglossningen jag dras med är sa jäkla illa att jag nästan grater ibland av smärta, men dock sa har jag inga känningar i ischias längre, och det är sa jäkla skönt. Mina sma (som inte är sa sma längre) fossingar ser ut som jag vet inte vad, det är inte ens en fotform pa dem längre, utan bara tva klumpar. Till och med Lars skrattar när han ser dem. De far verkligen inte "växa" mera nu, för skösnörena börjar bli för korta för att kunna knyta skorna, snyft. Händerna däremot har klarat sig nästintill perfekt, vigselringen sitter fortfarande där den ska, och jag kan ta av den utan problem (inte för att jag gör det dock, hihi). Halsbränna hade jag i ungefär 2 veckor runt v 30 eller sa, men det gick över snabbt som tusan, tackar säger jag bara, för det är inte alls kul att känna sig som en eldsprutande drake hela tiden.
Det som känns av mest nu är förvärkar och sammandragningar, vissa värre än andra, men dem tar jag tacksamt emot, det visar ju att kroppen är redo! För nu är det faktiskt dags snart!
Nej, nu far det vara nog med gnällandet (fast det är väl tillatet ibland). Istället ska tankarna ga till allt mys som vi kommer att ha, sitta pa soffan med Bella Bebis och Alex och bara mysa, ligga i sängen och mysa, ga ut och ga och lata Alex springa av sig ordentligt medan Bella Bebis sover. Inte ha nan mage i vägen och kunna busa ordentligt med Alex igen. (Allt annat som kommer till ocksa, typ bli väckt pa natten, amning som gör ont de första dagarna, träningsvärk osv, det väljer jag att inte alls tänka pa, hihi).
Annars flyter det pa, snabbt men riktigt jobbigt. Det börjar kännas i hela kroppen att det börjar närma sig och att man ligger inne pa sluttampen nu. Oj vad jag längtar efter de första härliga veckorna av graviditeten, innan allt "skit" kommer. Fram till v 20 är ju illamaende och trötthet i princip det enda jag har känt av. Sen v 25-35 har varit, ja i princip rent fruktansvärda, sa nu hoppas vi snart pa vändning! Foglossningen jag dras med är sa jäkla illa att jag nästan grater ibland av smärta, men dock sa har jag inga känningar i ischias längre, och det är sa jäkla skönt. Mina sma (som inte är sa sma längre) fossingar ser ut som jag vet inte vad, det är inte ens en fotform pa dem längre, utan bara tva klumpar. Till och med Lars skrattar när han ser dem. De far verkligen inte "växa" mera nu, för skösnörena börjar bli för korta för att kunna knyta skorna, snyft. Händerna däremot har klarat sig nästintill perfekt, vigselringen sitter fortfarande där den ska, och jag kan ta av den utan problem (inte för att jag gör det dock, hihi). Halsbränna hade jag i ungefär 2 veckor runt v 30 eller sa, men det gick över snabbt som tusan, tackar säger jag bara, för det är inte alls kul att känna sig som en eldsprutande drake hela tiden.
Det som känns av mest nu är förvärkar och sammandragningar, vissa värre än andra, men dem tar jag tacksamt emot, det visar ju att kroppen är redo! För nu är det faktiskt dags snart!
Nej, nu far det vara nog med gnällandet (fast det är väl tillatet ibland). Istället ska tankarna ga till allt mys som vi kommer att ha, sitta pa soffan med Bella Bebis och Alex och bara mysa, ligga i sängen och mysa, ga ut och ga och lata Alex springa av sig ordentligt medan Bella Bebis sover. Inte ha nan mage i vägen och kunna busa ordentligt med Alex igen. (Allt annat som kommer till ocksa, typ bli väckt pa natten, amning som gör ont de första dagarna, träningsvärk osv, det väljer jag att inte alls tänka pa, hihi).
Kommentarer
Trackback
