För en stund sen kom Alexander in med hela munnen proppfull av okänd substans, och han var som en galning och bet ihop sa hart att det var inte en chans att jag fick upp munnen för att titta efter vad det var för nat. Min lilla tröst i det hela var att hans kinder var helt utspända som en liten hamster, sa atminstone var det inte nat i storlek som kan fastna i halsen. Men när han sen började dregla orange dreggel, da började jag bli lagom kondunderat. Efter lite lockande med mitt tuggummi (han älskar starka mint tuggummi) sa öppnade han snällt munnen. Där inne, var en stor bit, finriven morot! Det maste ha varit biten han fick igar när jag lagade mat, som han hade gömt undan för senare bruk. Ibland blir jag inte klok pa detta lilla djuret här hemma, hihih.