Alexander har pa senaste tiden fatt för sig att göra en massa konstigt, och gör mig full i skratt varje dag.

Häromdagen till exempel sa tog hans en vattenflaska, hällde ut vattnet pa golvet, kommer till mig och kör in sina fingrar mellan stolen och mitt lar (det är sa han visar att han tycker att jag ska ställa mig upp), tar mig i handen, leder ut mig i köket och pekar pa disktrasan! Tack för den liksom.
Han älskar ocksa att städa själv, sa ger man honom en bit papper och sprutar lite medel sa star han fint och skrubbar. Jag har världens renaste köksluckor tror jag.
Med alla hans idèer sa är det omöjligt att skriva om alla, det är nat nytt varje dag. Jag och Lars kan bli helt fascinerade ibland när vi ser honom och ser oss själva sa tydligt. För att inte tala om andra! Sättet Alex sover pa, till exempel, det är helt och hallet mig, sa som jag ocksa kan komma ihag att jag tyckte om att sova när jag var liten. Da kommer ju tanken i huvet, hur kan Alex veta, hur jag tyckte om att sova för 25 ar sen? Ar det genetiskt, eller är det helt enkelt sa att det verkligen är en del av mig i honom, som paverkar det. Ibland kan han göra en min, och da är han sa otroligt lik min morfar. För att inte tala om hans kaffe drickande, hejsan Liselotte! Och när han äter nat riktigt gott sa gör han värsta ljuden, och det gjorde även Andreas om jag inte minns helt fel? Han har ocksa mitt humör, som jag i mitt fall skulle vilja säga att jag har fatt fran min pappa.

Helt enkelt, när man tittar pa Alexander, sa är det som att titta pa hela min familj, samlad, pa samma ställe. Underbart!