Guud vad det känns skönt att vara i princip helt aterställd och ha de lugna kvällarna som jag är sa van vid. Har precis matat pojkarna, som vi skrattade at Alexander. Vi at pasta pennor, och Alexander at ca 15-20 stycken, i ultrafart. Hur gör man da när man är en Alexander och äter pastapennor? Jo, man sväljer dem hela och sitter redo med nästa i handen när den senaste glidit ner. Det är sana stunder som jag önskar att jag hade videokamera (ska nog börja bearbeta Lasse pa den fronten sa fort vi är nagorlunda klara med lägenheten, än har vi nagra tusenlappar kvar att investera här).

Nu ska jag bara njuta av kvällen, Lars och Alexander badar, sen ska Alex somna med pappa. Ibland är livet sadär extra skönt (och man uppskattar det sa mycket mer efter en vecka som förra!)