Hur dum kan man bli?

Som jag utlovade tidigare kommer jag att nämna mina grannar en del, sa varsegoda här kommer fortsättning. Fast denna gangen gäller det dem som bor vägg i vägg med oss.

De bestar av en familj pa 4, mamma som jobbar som servitris i restaurangen som tillhör huset och pappan som äger restaurangen som tillhör huset. Sen tva barn, en äckelpojke pa ca 5-6 ar och en flicka pa ca 2 ar.

Eftersom denna familjen, även dem är otroligt högljudda sa är vi ganska klara med deras oerhört konstiga uppfostringsmetoder. Pojken exempelvis, mar uppenbarligen bra av att vara högljudd, och en av favoriterna är att sitta ute i trappen och spela pa kastruller eller vara ute i trappen och "sjunga".
Den lilla flickan har sovrutinerna kl 12 pa dagen och kl 20 pa kvällen. Och detta gäller varje dag, oavsett om hon är trött eller inte. Och tro inte att de nattar henne, nej nej, varför vara sa komplicerad, nej da, de lägger henne i sängen sen far hon skrika och ropa pa mamma och pappa tills hon somnar. Detta upprepas vid dessa tiderna, exakt pa minuten, varje dag. Har man tur somnar hon snabbt, dvs efter ungefär 30 minuter av skrik och rop. Jobbiga dagar haller det pa uppemot 2 timmar, och man verkligen hör hur hon somnar av utmattning. Och sahär har det varit nu i de 4 manaderna som de har bott här.

Nu till dagens.
19:30 börjar de busa upp henne. Nu snackar vi ordentligt bus med boom boom boom tjoho i golvet och en massa ljud, skratt, later som värsta cirkusen. Sa vad är da problemet? Jo, helt ärligt, är det sa himla smart att busa upp en 2 aring 30 minuter innan de tvingar henne i säng? Ar inte detta lite att jävlas med den lilla flickan pa nat sätt?

Men för min del sa är det nu mina bästa vänner, Sabaton och Metallica kommer in i bilden. För da blir det atminstonde uthärdligt ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0 bloglovin