Jag vet inte vad det är med mig, men de senaste dagarna har jag drabbats av san fruktansvärt stark hemlängtan. Flera ganger om dagen far jag verkligen stoppa mig själv fran att be Lars boka biljett till mig sa jag kan aka hem i nagra dagar.
Jag antar att Alex har ganska stor del i min hemlängtan, känns väldigt ensamt här pa dagarna när Lars är pa jobbet, och bara tanken pa hur det kommer att vara när han är i armen är.... suck.
A andra sidan sa aker jag ju hem om drygt 6 veckor, sa det är bara till att halla ut. Jag längtar jättemycket, men samtidigt sa blir det dubbelkänslor i kroppen, eftersom samtidigt som jag vill att tiden ska ga snabbt sa jag är hemma snart sa vill jag att det ska ga sakta sa att arme tiden inte inträffar sa fort.

Men bara tanken pa att vara hemma med Alexander och ga ut pa promenad med mamma, träffa Annelie och Ines, träffa alla mina vänner och visa upp Alexander, det gör att jag blir glad. Men tanken pa att vara utan Lars, usch, försöker att inte tänka pa det.

Men seriöst, om det är nan som vill komma hit och hälsa pa, välkomna! Mitten av maj och 3 veckor framat fran det är vilket besök som helst välkommet! Det är dessutom under EM, sa behöver nan nanstans att bo sa är det ledigt här. Desperat sällskapssjuk, jag, nejda!